Från Kurdistan till eget möbelföretag i Småland

Azad Ali, 25, har gjort en otrolig resa – från att ha förlorat sina föräldrar som nioåring och komma ensam som tonåring till Sverige till att nu driva ett eget företag med sex anställda.

– Jag vill ge tillbaka till Sverige för alla bra saker jag fått. Jag skulle kunna nöja mig här men jag ger mig aldrig. Jag vill alltid göra något bättre, säger han.

Azad Alis föräldrar var kurdiska flyktingar, de flyttade runt och han själv hade inget medborgarskap. Så när han bara var nio år gick hans föräldrar bort i en bombattack i Kurdistan.

– När jag blev ensam hade jag ingen direkt framtid där. Jag hade andra kurdiska familjer nära mig, men ville hitta en plats att få vara säker på.

Han fick börja jobba tidigt för att klara sig och hade framtidsdrömmar om ett annat liv.

– Jag ville kunna gå till skolan, på sikt ha ett jobb, en framtid och när jag så småningom skulle få barn ville jag inte leva som flykting som mina föräldrar gjort.

Efter en lång och farlig resa hamnade han i Märsta på ett hem för ungdomar, men fick snart tågbiljett till Nybro i Småland där han möttes av två svenskar som blev hans kontaktpersoner.

– Jag fick direkt en väldigt bra bild av Sverige. Nybro är ganska litet och här hälsade folk på varandra och människorna var och är väldigt trevliga.

Azad började i gymnasiet och det blev hantverksprogrammet med finsnickeri som inriktning.

– Mest för att jag hörde att det fanns många jobb inom träbranschen i Småland och mitt mål var att få ett riktigt jobb, säger Azad.

Han jobbade även vid sidan av gymnasiestudierna, från tidig kväll till över midnatt på Kronfågels fabrik i Mörbylånga. Sedan upp till skolan igen. Ju längre han läst sin utbildning, desto lättare var det att få jobb inom branschen, i Nybro.

Och så kom UF-tiden. Ung Företagsamhet var något nytt för Azad. Han hade inte sett sig själv som en företagare, men gillade verkligen att ställa ut sin produkt, som i början var en egendesignad lampa.

– UF-företaget förändrade mycket av mina tankar och visade att även jag som inte hade några föräldrar och kom från en annan bakgrund hade möjlighet att driva eget. När jag först tänkte på personer med företag trodde jag att det var folk med jätterika föräldrar. UF förändrade alltihop. Jag fick också många och nya bra kontakter under min UF-tid – allt från ministrar till näringslivet och prins Daniel.

Efter gymnasiet fick han fast jobb som produktionschef på ett företag, men insåg snart att han inte kunde ha det samtidigt som sitt eget företag.

Och det lockade att driva eget. Så han kom överens med sin gamla gymnasieskola om att arbeta deltid där samtidigt som han kunde satsa på sitt företag. Han höjde också ansökningsantalet rejält till skolan.

– När jag sökte till programmet var det på väg att läggas ned, det var så få sökande. Jag och Sverker, en annan lärare, såg att vi kunde locka andra som jag – ungdomar som kommit till Sverige som behövde jobb, men inte kunde svenska.

Sagt och gjort. Detta i kombination med att Azad gjorde reklam för utbildningen i samband med att han föreläste om sin bakgrund gjorde att ansökningarna strömmade in.

– Eleverna lärde sig både svenska, eftersom de kom från olika länder och svenska blev det gemensamma språket, och alla har fått jobb efter utbildning. Jag har själv anställt två.

Azad var kvar som lärare under tre år, sedan tog hans företag för mycket tid. Det drev han från början hemifrån sin etta:

– Jag hade inte råd att hyra lokal eller köpa in maskiner, så jag sågade i vardagsrummet och målade på toaletten.

Hans företag AXD Sweden, ett möbel- och designföretag som designar och tillverkar bland annat möbler, butiksinredningar, mässmontrar och golvlister, har vuxit snabbt.

– Under 2020 kom jag i kontakt med ett företag här i Nybro som skulle sälja alla sina maskiner och sitt lager. Jag kände att nu har jag världens möjlighet att köpa allt, väldigt billigt och starta min framtidsresa på riktigt, säger han.

Så blev det. Och Azad gjorde hemläxan ordentligt innan. Han var på plats hos potentiella kunder, gjorde kundundersökningar och har hittat företagets nisch.

– Jag har bland annat fokuserat på produktion av möbler och material som annars produceras utomlands och som kostar mer i leverans. Soffor till exempel. Idag görs knappt en soffa i Sverige, men där ser vi att det faktiskt går, och du kan samtidigt vara lönsam, säger Azad.

Samarbetet med Almi

Han fick också in ett stort företag som kund, vilket hjälpt Azads bolag att få andra kunder som känner sig trygga i val av leverantör.

De är nu sex medarbetare och fler på väg in. Azad har planer på att expandera verksamheten inom kort och är också tacksam att han kom i kontakt med Almi från första början.

– De har hjälpt mig i allt från att låna ut pengar för att göra nya investeringar i maskiner till hur jag ska paketera och marknadsföra mina produkter. Almis finansiering ledde också till att banken lånade ut pengar. De är kompetenta hos Almi och hjälper till snabbt. Jag känner mig väldigt trygg och det är tack vare dem som jag kommit långt i det här projektet.

Även om Azad lyckats med mycket under kort tid är han inte klar ännu.

– Jag har gått igenom väldiga svårigheter i livet och har alltid önskat att jag haft ett lugnt, vanligt liv som alla andra. När jag flydde och såg barn gå hand i hand med sina mammor och pappor kändes det alltid tungt för mig – och jag har även gråtit nu som vuxen, säger han och fortsätter:

– Min vision är att kämpa för välfärden. Det finns många som inte har ett jobb i Sverige idag. Alla ska kunna få det och må bra. Jag skulle kunna nöja mig här, där jag är nu, men jag ger mig aldrig. Jag vill alltid göra något bättre och ge tillbaka.

Azad om att vinna priset Årets unga entreprenör och ledare i Europa vid Junior Achievment Worldwides prisutdelning i Strasbourg:

- Det var inget som jag förväntade mig. När jag fick mejlet tänkte jag att det måste vara någon konstig grej, du vet man får sådana där mejl ibland. Men ju längre jag läste desto mer förstod jag att det var på riktigt. Det var en väldigt varm känsla att få det beskedet.

- Det största problemet var att jag inte hade något pass så jag visste inte om jag skulle komma dit. Jag har aldrig haft medborgarskap någonstans och det har varit ett jätteproblem i mitt liv. Men jag kom dit och fick många bra kontakter. Norges rikaste man var exempelvis väldigt intresserad av min resa. Han var en av dem som valt ut mig. Ska vi expandera till Norge kan det säkert bli ett samarbete med honom.