Atlas Guld fick lån av Almi för 27 år sedan: “Det var ett mirakel”

Daniel Pasha har drivit Atlas Guld i Uppsala i 27 år. 
Men utan lånet från Almi i början hade det inte blivit något företag.

– Jag är tacksam för Almis hjälp resten av mitt liv, säger han.

Daniel hamnade i guldsmedsbranschen av en slump. Han jobbade med annat i hemlandet Iran när han kom i kontakt med guld redan 1984.

– Jag hörde om folk som ville sälja sitt guld, men var irriterade för att de fick så lågt pris. Jag började köpa guld i min textilbutik och sålde vidare. Det blev roligt och väldigt intressant. Efter en kort tid skaffade jag en ny butik och började jobba med bara guld och diamanter.

Så när han kom till Sverige låg det närmast för honom att fortsätta som guldsmed. Daniel gick en företagarkurs via Arbetsförmedlingen och var redo att starta företag. Han hittade en passande lokal i utkanten av Uppsala, men när han vände sig till banken för ett lån blev det svårare.

– De trodde på min idé, men sa att jag behövde en borgenär. “Vad är en borgenär?” frågade jag. Jag tappade glöden – jag hade ingen borgenär som jag kunde vända mig till. 

Almi gick in med finansiering

Daniel gick hem, bläddrade i Upsala Nya Tidning och återigen – av en slump – fick han syn på en annons från Almi. 

– Jag ringde direkt och kollade. Per, som jag fick kontakt med där, bokade en tid med mig.

Almis rådgivare trodde också på Daniels idé:

– Han sa: “Vi fixar det här – vi kontaktar banken.” Han ordnade med allt. Jag fick lån från banken och Almi på två år och betalade tillbaka. Det var starten. Det var verkligen ett mirakel. Jag är väldigt tacksam för Almis hjälp, för utan den hade jag inte kunnat starta. Det har påverkat hela mitt liv. 

Fick ännu bättre lokal

Daniel hade redan bra koll på sin bransch, fick direkt god kontakt med leverantörer som hjälpte till att fylla den nya butiken med sortiment. Det blev dessutom en billigare och mer central lokal än vad Daniel först hade hittat.

– Jag fick höra att Guldfynd skulle sälja sin lokal och jag tog över den. Det var bara att flytta in – här fanns redan pansarglas, kassaskåp och allt annat jag behövde.

Än idag finns Atlas Guld kvar på samma adress i centrala Uppsala.

Det tog ungefär fyra-fem år för verksamheten att etableras och under tiden startade Daniel ett telemarketing-företag som han kunde ta ut lön från.

Daniels fru har varit också anställd, men i samband med pandemin vågade han inte utsätta henne för smittorisken.

– Sedan började hon jobba på en förskola, och blev kvar där, så nu är jag ensam i butiken igen, säger han.

“Var lite snål”

Ett tag var det faktiskt nära att Daniel bytte bransch helt. Han ville studera till tandläkare och kom också in på tandläkarutbildningen.

– Men jag hade fru och barn som då var nio månader, som jag måste ta hand om ekonomiskt. Det blev guld igen. Jag grät faktiskt, för min dröm var att studera. Men nu får mina barn göra det och det är jag glad över. Jag har ett väldigt bra jobb och är tacksam. 

Om han ska ge tips till nya företagare är det:

– Var lite snål. Köp inte lyxbilar, utan dra ned på kostnaderna. Vi har gjort allt vi kunde för att starta företaget. Vi levde på väldigt, väldigt låga löner, jag och min fru, för att få företaget att växa. Vi räknade en-kronorna för att betala hyra och annat. Det krävdes till dess att folk lärde känna oss. Vi byggde tillit, säger han och fortsätter:

– Och jobba inte svart! Det är då du går i konkurs. Kommer det inte in pengar i företaget, kan det inte heller utvecklas. Du måste ha väldigt goda kontakter med dina kunder, leverantörer, vänner och Skatteverket. Ett ögonblick!

En kund kommer in i butiken och behöver hjälp med ett smycke. Daniel ger ett pris och lovar att höra av sig på sms när arbetet är klart.

– Ha en välsignad dag, hälsar han kunden.

Hur länge vill du driva företaget vidare?

– Jag är pensionär om tre år. Är 62 år nu, men jag jobbar så länge det går för mig som guldsmed. Vi använder mycket kemikalier, och metallen som jag andas in när jag arbetar kan vara farlig. Det är många i vår bransch som fått problem i pensionsålder. Men jag är kvar här och jobbar tills kroppen säger ifrån.